Jag känner mig lite crazy just nu

Stora bloggar dagen idag ....

JAG ÄR HUNGRIG! Men jag har ätit mina 4 påsar pulver så det blir inget mer med det.

Min mellandotter som idag kom från sin pappa efter att ha varit där i en vecka gjorde ju inte saken lättare för mig. HON PRATADE MAT ... inte en gång utan ... TVÅ GÅNGER!!! Det var ju inte så att hon pratade bara rent allmänt om mat utan det var rena INLEVELSEN ... hur det såg ut och hur det låg på tallriken .....

INTE NOG MED DET ... Hon välter min RAMLÖSA som jag ska trösta mig med ... med kork, men nu var den ju SHAKED and NOT STIRRED ... Så det var bara att vänta en stund ...

Mitt i allt så GRILLAR några grannar utanför mitt köksfönster ..... JAG VILL JU HA GRILLAT ...

Men jag nämde det idag på SAHLGRENSKA och då sa hon att blir det för jobbigt så tänk att deras kött är BRÄNNT, HÅRT och TORRT. Ja sa det har jag gjort nu hela kvällen ....

Jag hade tänkt att blogga om en annan sak idag men bilderna ligger på min STATIONÄRA DATORN och jag sitter bekvämt med LAPTOPPEN i soffan och orkar inte resa mig. Blev lite deppig vid den datorn tidigare ...

MEN IMORGON kanske jag kan skriva det inlägget. Har till och med tänkt att skriva ett inlägg som handlade om mina bravader i SÖNDAGS .... Ja här blir inläggen FÄRSKA ...

Tidigare idag var jag MISSNÖJD med mina -3.3kg men nu är jag bara NÖJD

En liten varning till er alla .... JAG HAR SVÅRT MED KONCENTRATIONEN dom 3 senaste veckorna sedan min MOSTER dog. Och allt PULVER har väl hjälpt till och jag kan inte SLAPPNA AV. Så efter att ha läst MODER PETRAS BLOGG igår så blev jag sugen på att designa om denna BLOGGEN. Det behövs inte men jag måste sysselsätta MIG. Så förlåt MODER PETRA att jag härmar dig med att styla om MIN BLOGG. Du gav mig ju idén ....... SÅ URSÄKTA  om det snart blir rörigt .....

FÖRLÅT om jag är jobbig med att SKRIVA STORT  i detta inlägget lite då och då, MEN JAG KÄNNER MIG LITE CRAZY JUST NU .....

Read More

Mina underbara grisar

Jag har haft 3 döttrar till Sally, Tindra och Lilla Tingeling.. Åh vad jag saknar dom, speciellt när jag är nedstämd. Dom gjorde mig hela tiden glad med sitt ropande efter något gott. Eller alla tokiga saker som dom lyckades att göra. 

Men när man är ledsen så var det Sally och Tindra som var bäst på att trösta mig. 

Sally låg jämt uppe på min vänstra axel och bara myste, och mysa kunde hon för hon lät som en stor spinnande katt. 

Tindra däremot låg gärna på mitt bröst och slickade på min haka och det tog jag som stora pussar.

Tingeling, hon ville aldrig mysa, inte speciellt, och helst inte med mig utan med min sambo. Och yngst som hon var så skulle hon bara knuffa undan dom andra två och lämna en hel drös med päls i min mun .... 

Ingen av dom finns längre Tingeling dog tidigt av en mystisk sjukdom. Vi gjorde allt för att hjälpa henne, och matade henne dygnet runt. Tillslut fick vi inse att det inget fanns att göra då hon inte kunde resa sig och inget åt. Hon var väldigt saknad då det plötsligt blev väldigt tyst i buren.

Sally och Tindra fick skabb och vi gjorde allt för dom båda men även dom lämnade oss.

Mina barn hade två egna grisar Pigge och Nogge och dom finns inte heller kvar hos oss, tyvärr.

Jag saknar marsvinen och Sally och Tindra som var våra första hjälpte mig faktiskt en hel del med depressionen. Dom fick mig ju alltid att le. Så ibland när jag ser marsvin så blir jag alldeles galen av längtan. Men för tok för många dödsfall på kort tid fick mig att tänka om lite. Mina barn som längre inte hinner med dom pga plugg och så, kände att det fick räcka. I alla fall för nu, men en dag igen kanske?

Så jag saknar min små flickor och självklart killarna med, Pigge var ju Sallys son som jag själv såg födas fram.

Behöver man tröst så skaffa dig ett Marsvin eller annat djur för dom ger dig verkligen den trösten du vill ha.

Jag hittade just dessa bilderna som jag har haft på en gammal blogg så jag kunde inte låta bli att visa upp dom :D

Read More

Min lilla son ...

Nu kommer ett ytterligare inlägg som inte handlar om min vikt, men jag kan nämna att jag häller i mig pulver så det kommer ut genom öronen ... nästan. Ja det går bra med pulvret och ska försöka blogga om det imorgon.

Det blir lite inriktning på min underbara son igen då han inte hade en bra eftermiddag idag. Vi var på samtal i skolan nu på eftermiddagen och det var tufft. Han har fått gå om 1 år då han inte klarade sina mål i 1:an och redan då förstod vi att han säkerligen har ADHD eller liknande, men dom ville inte göra en riktig utredning på honom då utan det räckte med att komma fram till att han var "Omogen". Nu ska han sluta 3:an och han når inte målen nu heller och det fick honom att börja gråta och springa ut från klassrummet. Hans lärare kände sig hemsk men sa att han måste ju vara ärlig, vilket han gör rätt i.

Min son är i kö för en utredning och jag hoppas innerligt att den är gjord och klar när sommaren är över och att vi kan kräva mer hjälp för sonen.

När vi sedan gick från mötet så insåg vi att sonen trodde att han skulle få gå om ett ytterligare år. Stackarn! Vi fick ju så klart trösta och förklara att så är det inte, men jag vet att han lider för det märks när vi gör läxor och han inte förstår det hela, han anklagar sig själv och det gör ont i mig som mamma att se det. Men vi stöttar honom och försöker få honom att förstå att hans svårigheter är inte hans fel utan det är bara så.

Han fick även höra bra saker om sig från läraren men jag tror inte att det är det han tänker på utan han koncentrerar sig på det som är fel. Dessvärre är jag sådan själv ...

Men väl hemma igen så var han gladare och vi skulle fota hans storasyster som just skulle iväg på studentbal.

Och jag .... familjens klantmamma envisas med att fota med dotterns avancerade kamera och tycker att jag var riktig duktig.... Tar av linsskyddet ... pang! så låg det på marken ... trodde det satt fast i ett snöre ... men nope ... Sedan när jag fotar så zooooom in ..... zooooom ut .... och sprang till datorn och får se hemskt suddiga foton .... :-(

Men dottern och hennes pojkvän var hur fina som helst och ikväll skulle dom på hennes studentbal och på söndag ska dom till hans. Och jag hoppas då att hans mamma är en bättre fotograf då dom ska åka från honom den gången.

pst. Om du backar ifrån data/mobilskärmen så ser bilden bättre ut i skärpan .....

Read More

HARAJUKU FASHION WALK i Göteborg

Upptäckte just att mina barn efter helgens HARAJUKU FASHION WALK är med i tidningen GP

Klicka här på GP så kommer ni till artikeln

Read More

Harajuku Fashion Walk Göteborg

Ja då har äldsta dottern dragit med sig lillasyster till stan för att deltaga i Harajuku Fashion Walk.

Äldsta dottern älskar allt som har med Asien att göra så att hon är med är jag inte förvånad över. Att min lilla dotter följer med tycker jag är bra då hon behöver göra lite mer roligt då hon alldeles för ofta pluggar på tok för mycket.

Dom ska nu träffa en tjej som dom inte har sett sedan dom var riktigt små då jag och hennes mamma har parat ihop dom igen när det visade sig att dom hade lika intressen.

Här är ett exempel på hur det är:

Read More

Obesitasmottagningen!

Nu måste jag sitta tyst och stilla här hemma då äldsta dottern har ett filmteam här. Hon läser film media på gymnasiet och dom har ett projekt. Det är andra gången dom är här och förmodligen den sista. Så jag får passa på att blogga lite om hur det går med allt.

Efter möte på skolan om sonen så är nu en fullständig utredning beställd.  Det känns väldigt bra då det ska bli skönt att få den hjälp som min son behöver. Tyvärr så kan det dröja ett helt år innan utredningen startar då det är en lång kö. Det känns lite jobbigt då min son ligger ca 1 1 / 2 år efter redan och jag vill inte att han ska förlora mer.

När det gäller mig själv och min vikt som bloggen borde handla om så har jag nu fått en första tid till Obesitasmottagningen. Första gången är en introduktion på 1 1/2 - 2 timmar och jag antar att jag inte kommer att vara ensam då jag ska till en aula på Sahlgrenska. Det känns lite nervöst men samtidigt skönt då jag äntligen kommer att få den hjälp jag behöver och framför allt stöd.

När det gäller stöd så stöttar jag och min sambo varandra så gott vi kan. Men jag är svagare än honom och behöver mer stöd.  Förr så kämpade vi aldrig samtidigt då vi inte hade orken på samma gång. Så med att jag nu får stöd från annat håll så kommer det underlätta för oss båda två. Jag är riktigt svag jämfört med honom.  Så det ska bli skönt att få ta tag i vikten igen även om det innebär 12 veckors pulver.

Vad har jag gjort nu medan jag väntade på att bli patient på Obesitasmottagningen. Ja jag får erkänna att jag inte har kämpat som jag borde ha gjort. Men jag har inte överdrivet intaget av kakor och glass.  Men jag har en kväll tryckt i mig en påse godis. Jag var otröstlig då och sket i allt det har ju varit en del nu på sista tiden som har fått mig på fall. Det var dumt att äta godiset men jag upptäckte att det smakade inte så gott egentligen. Och det lär nog dröja till nästa gång vilket jag är stolt över. I julas åt jag godis sist och då hade jag ätit godis i stort sett varje dag. Så jag är nöjd och glad över mig själv trots allt.

Men för ca 3 veckor sedan vägde jag mig när jag tog lite prover och jag har gått upp igen tyvärr och väger 120 kg igen. Jag depparj inte för det då jag vet att det kommer ske en förändring åt rätt håll.

Kan lägga till att jag rör mer på mig igen då jag börjat följa sonen till skolan varje morgon. Den vägen jag tar ger mig en väldigt tuff backe att gå upp för på vägen hem igen.

Read More

Det är en del nu ...

Att blogga är inget jag lägger tid på nu för tiden märker jag. Att lova ändring är inget jag kan lova just nu.

Idag var det droppen för mig när telefonen ringer och det är min terapeut som jag dessvärre har slutat hos i våras. Allt hon sa var att hon hade ringt fel och jag hann inte ens säga något förrän hon hade slängt på luren igen. Jag började stor gråta då jag kände mig snuvad på att få prata med henne. Jag fick sluta mot min vilja och jag känner ofta att jag har behov att få prata med henne. Så när hon ringde så blev det en chock och besvikelse.


Det är mycket nu mamma som opereras titt som tätt. Marsvin som blir sjuka och avlivas.  En son som har det kämpigt i skolan.

Så vikten är åt helvete då jag inte orkar att kämpa just nu.  Sedan har jag gjort mammografi så jag väntar på svar.  Med min otur så har jag väl cancer ... dumt att säga så jag vet men jag känner mig inte ett enda dugg positiv just nu. Jag har även tagit prover för att kolla njurarna,  blodsocker,  kolesterol m.m för att jag förhoppningsvis blir patient hos obesitas på Sahlgrenska.  Men jag är livrädd för provsvaren är rädd att jag har diabetes och att det är något med njurarna. Jag är inte löjligt rädd utan det är så att ofta att jag blir helt skakig och får svårt att prata ordentligt när jag är hungrig.
Njurarna oroar mig för att jag samlar på mig vätska,  speciellt i fötterna som ofta är svullna. Jag har fingrar som domnade bort för ca 1 1/2 år sedan och har inte blivit bra alls.  Två olika läkare anser att det är pga vätska jag samlat på mig. Får vätskedrivande tabletter för det men det hjälper inte direkt. Har en skena på handen just nu då det värkte som fan i lillfingret tidigare.  Förra året hade jag högt blodtryck enligt terapeuten men läkaren tyckte att den var okej just då. ..

Så jag har en hel del i huvudet just nu och mycket känns jobbigt. Men är glad att det tas prover äntligen på mig och håller tummarna på att obesitas tar emot mig och hjälper mig.  Även om det så innebär magoperation men är inget jag räknar med. Bara jag får ett riktigt bra stöd med min vikt så blir jag glad.

Read More

Pysselblogg! & annat

Vilken dag!  Vilken vecka!

Varenda muskel i min kropp har varit på helspänn dygnet runt sedan i söndags.  Varför? Jag är inte helt säker men jag tror att det är för att min sambo har åkt iväg till Tyskland för att jobba.  Jag är mig inte lik alls just nu.  Jag brukar bli knas då men inte spänna mig så här.  Det gör hiskeligt ont, som tur är inte hela tiden men tillräckligt.

Efter dagens bravader så skulle jag behöva en stor stark och en stor påse godis. Men det får bli bubbelvatten och någon kaka eller en glass.

Dagens händelse är förjävlig ursäkta språket . . .

Min underbara son kom hem efter ca 2 timmar på fritids utan att någon visste detta.  Inte ens jag visste.  Ett annat barn hade tryckt in en pinne i ryggen på honom så han fick ett sår genom t-shirt och kofta.  Han blev så klart upprörd och i samma veva tappar han sina glasögon.  En vikarie tar dom och vägrade ge honom dom först. Han ber om dom 3 gånger innan han får dom. Tyvärr så var det bara vikarier idag då personalen hade planering.

Jag ringer fritids för att prata med dom.  Ingen svarar på 2 1/2 timmar och ingen ringer mig på hela den tiden och berättar att han hade stuckit.  Som tur var så var jag hemma och att det inte hände honom något på vägen.

Jag försökte nå rektorn utan resultat.  Men efter 2 1/2 timmar ringer fritids och berättade att dom inte kan hitta min son och visste inte vad dom skulle göra.  Då brast det för mig och jag skällde ut vikarien som sjutton. Berättade att jag tagit kontakt med rektorn och skulle fortsätta med det. 

Stund senare ringer rektorn och ber om ursäkt för det inträffade. Det visade sig att vikarierna hade ljugit för henne då dom sagt att dom såg sonen senast 10.40 vilket jag sa att det inte stämmer då han var hemma kl.10.15.

Jag är helt slutkörd efter den här dagen speciellt psykiskt.  Men jag fixade det bra ändå eftersom min sambo inte är hemma.  Hade han varit det så hade han tagit tag i det hela.  Det finns lite magisk styrka i denna kropp trots allt.

Under några dagar så har jag jobbat lite med en pysselblogg som jag vill göra lite reklam för.  Den är inte helt klar ännu och väldigt lite innehåll .. bara 1 inlägg .. men det kommer mer jag lovar :-)

Besök gärna http://miss-segers-pyssel.blogspot.se/

Read More

Coca Cola och Socker!

Varje dag kämpar jag emot godissuget och det är hur jobbigt som helst. Men att blogga om det varje dag skulle nog bloggen bli ganska trist och enformig. Fast trist kanske den är ändå vad vet jag....










I helgen så längtade sonen efter en påse godis och en burk coca cola. Och så klart fick han då han knappt äter godis nu heller pga av mig. Kunde inte neka honom men det var jobbigt att se honom dricka sin läsk och prassla med sin påse. Det var tufft, riktigt tufft.

När vi firade ena dotter på påskafton så sa hon:

- Förlåt mamma men jag längtar efter Coca cola och vill ha det till fikat.
- Bara om jag får en egen loka då svarade jag och det gick bra.

Så mina barn står emot en hel del för min skull och när dom längtar så kan jag inte säga nej.

Mina barn är normalviktiga, mellanbarnet är nästintill underviktig även om hon äter som en häst.

Idag så kommer en dokumentär på svt om att förbjuda sockret, och man kommer blandannat få se en mamma som ger sina barn coca cola till frukost. Ett program jag bara måste se. Att förbjuda sockret tycker jag låter väldigt bra.

Detta med coca cola till barn ger mig minnen på min äldsta dotter när hon snart skulle fylla 1 år. Vi var på ett kalas med andra 1 åringar och där fick flera av dom Coca Cola i sina nappflaskor, med påfyllning. Men min dotter fick väldigt lite saft och sedan vatten. Jag fick då höra att det var synd om mitt barn som inte fick kalasa nu när det var kalas.

Det var inte synd om mitt barn, det var synd om deras, nu vet jag inte hur deras barns tänder är men min dotter som fyller 18 år i sommar har inte haft ett enda hål och lika så är det med hennes syskon.

Jag själv har hela munnen full med lagningar och alltid haft och tagit lärdom av det. jag har även sett barn med röttna tänder och tagit lärdom utav det. Därför är jag nu stolt över att säga att mina barn på 17, 15 och 9 år har aldrig haft hål. Men en överviktig mamma ....

Read More

Ensamhet!

Ensamhet är något jag kan känna väldigt ofta då jag ofta är ensam när barnen är i skolan och mina sambo sover, ja han jobbar natt så jag är även ensam på kvällarna. Barnen vill ju inte sitta i mammas knä längre direkt.

Men nu ska inte detta inlägg handla om mig utan om min äldsta dotter som fyller 18 i sommar. Hon läser media film på gymnasiet och får filma en hel del.

Hennes första egna gjorda film handlar om ensamhet. Hon har gjort filmen helt själv, skrivit manus, filmat och klippt själv. Som tur är har hon kompisar på teatergymnasiet som mer än gärna ställde upp att bli filmade.

Första gången jag fick se filmen så grät jag nästan hela tiden av stolthet och av filmens innehåll.

Read More